Någon kritiserar ett projekt jag har arbetat med i tre månader, eller någon ifrågasätter min integritet inför mina kollegor. Direkt stelnar ryggraden. Hakan skjuts fram, rösten sjunker och en intensiv våg av energi sköljer genom armarna och bröstet.
Innan mitt medvetna sinne hinner utvärdera feedbacken har nervsystemet redan ryckt fram till anfall. Jag vill argumentera mot varje punkt, avslöja varje logisk brist i deras resonemang och bevisa bortom allt tvivel att jag har rätt.
Under lång tid trodde jag att den här kampviljan helt enkelt var sådant starka, självsäkra människor gör. Jag trodde att backa undan innebar att vara svag eller att erkänna nederlag.
I själva verket var det min kropp som gled in i en Fight-respons. När nervsystemet möter djup sårbarhet, skam eller rädsla, beslutar det sig ofta för att anfalla är säkrare än att känna sig liten.
Share
Loading discussion…