Jag sitter i ett samtal med någon jag bryr mig om, och jag gör ett litet misstag. Jag uttalar ett namn fel, tappar ett glas, eller säger något som landar klumpigt i luften mellan oss. På en halv sekund rusar hettan upp i bröstet. Nacken blir röd, halsen snörs ihop och blicken faller mot golvet.
I den där bråkdelen av en sekund har jag ett val. Jag kan stå emot hettan, dra mig inåt och slå fast att jag i grunden är trasig eller oönskad. Eller så kan jag andas, låta värmen finnas där, och inse att förnimmelsen i bröstet helt enkelt är det råa biologiska priset för att bry sig om kontakt.
Skam, pinsamhet, klumpighet och kärlek är inte åtskilda känslovärldar. De rör sig längs ett och samma fysiologiska spektrum. När du förstår hur detta spektrum fungerar i din kropp, slutar du behandla din skam som en personlig defekt och börjar i stället se den som en inbjudan till djupare självrespekt.
Share
Loading discussion…