Jag står backstage precis innan jag ska gå upp på scen, eller så sitter jag vid köksbordet inför ett svårt telefonsamtal. Pulsen skjuter i höjden till nittio slag i minuten. En fladdrande känsla sprider sig i magen, händerna blir kalla och andningen fastnar högt uppe i bröstet.
Om jag intalar mig själv ”Det här betyder att något hemskt är på väg att hända” förvandlas fladdret till kvävande ångest. Tankarna börjar rada upp katastrofscenarier, söka efter utgångar eller försöka memorera varenda mening för att inte framstå som dum.
Om jag i stället stannar upp, tittar ner på mina skor och säger till mig själv ”Min kropp samlar helt enkelt energi eftersom det här ögonblicket betyder något för mig” förvandlas exakt samma fladder till levande närvaro. Adrenalinet slutar kännas som en fiende och börjar kännas som vakenhet.
Ångest och upprymdhet är inte två olika tillstånd. Det är samma fysiska energi, tolkad genom två olika mentala förhållningssätt: motstånd och överlämnande.
Share
Loading discussion…