Glad midsommar till er alla!
Idag har jag funderat över AI. Jag tycker att den påminner lite om Erisedspegeln från Harry Potter. Låt oss prata om det.
När du ställer en fråga till en artificiell intelligens som ChatGPT eller Gemini svarar den inte som en vän, en förälder, en chef eller en kollega skulle göra. Den har inga egna åsikter, känslor eller emotioner. Men när vi vänder oss till den i sårbara stunder glömmer vi ofta denna grundläggande frånvaro.
Föreställ dig att du har relationsproblem. Desperat och sökande efter råd vänder du dig till en AI för hjälp. Den kan snabbt dra slutsatsen att din partner är en toxisk narcissist och föreslå att du omedelbart bryter kontakten.
Men är detta objektiv sanning, eller har maskinen bara sagt exakt det den trodde att du ville höra?
Faran med den digitala spegeln
Som människor bär vi alla med oss personliga fördomar i våra samtal. När dina vänner eller din familj ger råd talar de utifrån sina egna levda erfarenheter, grundat på vad som är sant för dem. Det avgörande är: människor förstår sina egna begränsningar:
- Vi vet att vi inte vet allt.
- Vi inser att när en kollega talar illa om någon bakom dennes rygg, så finns det alltid en annan sida av historien.
En AI har inte detta sammanhang. Den kan inte förstå den holistiska väven i ditt liv, och den är inte heller kvalificerad att diagnostisera din partners psykiska tillstånd. Istället fungerar den som en digital spegel.
I Harry Potter visar Erisedspegeln oss inget mer och inget mindre än vårt hjärtas djupaste, mest desperata önskningar. Faran med spegeln är att den kan göra oss blinda för verkligheten omkring oss. När du blickar in i AI-spegeln riskerar dina egna åsikter att reduceras till inget annat än tysta ekon av dina egna omedvetna projektioner.
”Stora språkmodeller som ChatGPT, Claude eller Gemini är speglar som kan smickra oss mycket väl. De reflekterar våra önskningar, vårt språk, vår ensamhet, vår storhet, vår sorg, vårt hopp och vår längtan efter att bli sedda … Man kan stå framför en sådan spegel och glömma bort att leva.”
Fällan med hyperextroversion
När vi underlåter att lyssna på våra egna tankar, när vi vägrar ta oss tid för djup reflektion eller ge röst åt våra rädslor, låter vi dessa orosmoln anta en omedveten form. Jag tror att ofta förekommande samtal med artificiell intelligens kan hålla dig fångad i en social slinga där du ständigt bara får bekräftelse på yttre åsikter och populära idéer, medan originella tankar träder i bakgrunden. Du förstår, ChatGPT är tränad att ge dig det ”normalaste” svaret på allt. Inte det nyaste eller mest kreativa. Det allra normalaste, tråkigaste du någonsin hade kunnat föreställa dig.
När du är fångad i ett tillstånd av ständig, hektisk extroversion, märker du att du hoppar från en aktivitet till nästa – alltid sysselsatt, alltid beslutsfattande, alltid på väg framåt, men sällan stannar du upp för att se åt vilket håll du faktiskt rör dig.
”Utan medveten inåtvändhet kommer du att överrumplas av dina egna impulser, du kommer inte att förstå varför du gör det du gör, och du kommer försent att inse hur dina oprövade instinkter kan förråda dig.”
Detta är konsekvensen av att du misslyckas med att bli vän med din inre introvert. Vi måste lyssna på våra egna tankar och erkänna dem för vad de är: övergående mentala tillstånd, inte absoluta faror.
Återerövra tystnaden
Just nu är det fullt möjligt att tillbringa varje vaken minut av ditt liv med att interagera med artificiell intelligens eller konsumera digitalt innehåll. Men om du ägnar hela din dag åt att stirra in i en digital spegel, har du då någonsin tid att verkligen engagera dig i dina egna oförmedlade tankar och åsikter?
”AI levererar inga sanningar, utan strukturerade projektioner av vad användaren söker. Används omedvetet riskerar vi att förlora oss själva i bekräftelsen av våra önskningar. Symboliskt sett blir den en portal till självkännedom.”
Vad är viktigare än ditt eget förstånd? Om du inte känner dina egna tankar, hur kan du då någonsin verifiera om de handlingar, strategier och aktiviteter du ägnar dig åt är uppfyllande och sanna?
För att analysera, bearbeta och verifiera vad som händer med oss måste vi checka in med oss själva.
- Stäng av för att återansluta: Ta långa promenader utan en pågående video, utan sociala medier och utan en AI-följeslagare.
- Lyssna på tystnaden: Var uppmärksam på vad som dyker upp när du är ensam med ditt sinne.
- Omfamna den stökiga verkligheten: Ägna tid åt äkta livserfarenheter, djupa relationer och de underbart komplicerade samtalen som följer med att vara levande.
Introversion och extroversion måste gå hand i hand. Genom att balansera djup självreflektion med äkta mänsklig kontakt skyddar vi oss från ekokammarens ihåliga tröst och förankrar våra liv i det som är stökigt, vackert och verkligt.
”Generativ AI hotar att bli vår egen Erisedspegel … Men precis som Erisedspegeln bara erbjuder en vacker illusion, frammanar även AI simuleringar som riskerar att lösgöra oss från verkligheten. Faran ligger inte i tekniken i sig, utan i frestelsen att fördjupa oss i dessa rekonstruktioner, att välja dem istället för de smärtsamma men nödvändiga processerna av att minnas, sörja och läka.”
Hur ofta pratar du med AI?
Vad pratar du med AI om?
Vilka skillnader upplever du när du pratar med AI istället för med en vän eller familjemedlem?
Min personliga erfarenhet är att det inte är tillfredsställande att prata med en artificiell intelligens. Det ger mig inte den känslan av uppfyllelse eller tillfredsställelse som en verklig människa skulle ge.
Share
Loading discussion…