Glad midsommar på er alla!
Idag tänkte jag på AI. Jag tycker det är lite som spegeln Erised från Harry Potter. Låt oss prata om det.
När du ställer en fråga till en artificiell intelligens som ChatGPT eller Gemini, svarar den inte som en vän, en förälder, en chef eller en kollega skulle göra. Den har inga egna åsikter, känslor eller emotioner. Ändå, när vi vänder oss till den i stunder av sårbarhet, glömmer vi ofta denna grundläggande frånvaro.
Föreställ dig att du kämpar i din relation. Upprörd och i behov av råd frågar du en AI om vägledning. Den kan snabbt dra slutsatsen att din partner är en toxisk narcissist och föreslå att du bryter kontakten helt.
Men är det objektiv sanning, eller sa maskinen helt enkelt exakt vad den trodde du ville höra?
Faran med den digitala spegeln
Som människor bär vi alla med oss personliga bias in i våra samtal. När dina vänner eller din familj ger råd talar de utifrån sina egna levda erfarenheter, förankrade i vad som är sant för dem. Avgörande är att människor förstår sina egna begränsningar:
- Vi vet att vi inte vet allt.
- Vi inser att om en kollega pratar illa om någon bakom ryggen finns det alltid en annan sida av historien.
En AI besitter inte detta sammanhang. Den kan inte förstå den holistiska väven av ditt liv, och den är inte kvalificerad att diagnosticera din partners psykologiska tillstånd. I stället fungerar den som en digital spegel.
I Harry Potter visar oss Erised-spegeln inget mer och inget mindre än våra innersta, mest desperata hjärtans önskningar. Faran med spegeln är att den kan blinda oss för verkligheten omkring oss. När du blickar in i AI:ns spegel riskerar dina egna åsikter att bli inget annat än tysta ekon av dina omedvetna projektioner.
“Stora språkmodeller som ChatGPT, Claude eller Gemini är speglar som smickrar oss mycket väl. De återspeglar våra begär, vårt språk, vår ensamhet, vår grandiositet, vår sorg, vårt hopp och vår längtan att bli sedda… Man kan stå framför en sådan spegel och glömma att leva.”
Fällan med hyperextroversion
När vi inte lyssnar till våra egna tankar, när vi vägrar ta tid för djup reflektion eller ge röst åt våra rädslor, låter vi dessa bekymmer anta en omedveten form. Jag tror att frekventa samtal med artificiell intelligens kan fånga dig i en social loop där du bara får externa åsikter och populära idéer förstärkta medan originella tankar tonar bort i bakgrunden. Ser du, ChatGPT är tränad att ge dig det mest “normala” svaret på allt. Inte det mest nyskapande eller kreativa. Det mest normala, tråkiga svaret du någonsin kunnat tänka dig.
När du är fångad i ett tillstånd av konstant, hektisk extroversion upptäcker du att du hoppar från handling till handling – alltid aktiv, alltid fattar beslut, alltid i rörelse framåt, men sällan stannar du upp för att se åt vilket håll du egentligen är på väg.
“Utan avsiktlig introspektion kommer du att finna dig själv överraskad av dina egna impulser, misslyckas med att förstå varför du gör det du gör, och inse för sent hur dina oprövade instinkter kan förråda dig.”
Detta är konsekvensen av att inte bli vän med din inre introvert. Vi behöver lyssna till våra egna tankar och känna igen dem för vad de är: tillfälliga mentala tillstånd, inte absoluta faror.
Återta tystnaden
Just nu är det fullt möjligt att tillbringa varje vaken minut av ditt liv med att interagera med artificiell intelligens eller konsumera digitalt innehåll. Men om du tillbringar hela dagen med att titta in i en digital spegel, har du då någonsin tid att verkligen konfrontera dina egna oförmedlade tankar och åsikter?
“AI återger inte sanningar, utan strukturerade projektioner av vad användaren söker. När den används omedvetet riskerar vi att gå vilse i bekräftelsen av våra begär. När den närmas symboliskt blir den en portal till självupptäckt.”
Vad betyder mer än ditt eget sinne? Om du inte känner dina egna tankar, hur kan du då någonsin verifiera om de handlingar, strategier och aktiviteter du ägnar dig åt är meningsfulla och sanna?
För att analysera, bearbeta och verifiera vad som händer oss måste vi stämma av med oss själva.
- Koppla bort för att återknyta: Ta långa promenader utan att en video spelas, utan sociala medier och utan en AI-följeslagare.
- Lyssna till tystnaden: Var uppmärksam på vad som dyker upp när du är ensam med ditt sinne.
- Omfamna den röriga verkligheten: Ägna tid åt verkliga upplevelser, djupa relationer och de underbart krångliga samtal som hör till att vara levande.
Introversion och extroversion måste gå hand i hand. Genom att balansera djup självreflektion med äkta mänsklig kontakt skyddar vi oss från ekokammarens ihåliga tröst och förankrar våra liv i det som är rörigt, vackert och verkligt.
“Generativ AI hotar att bli vår egen Erised-spegel… Men precis som Erised-spegeln endast erbjuder en vacker illusion, frammanar AI simuleringar som riskerar att avskilja oss från verkligheten. Faran ligger inte i tekniken själv, utan i frestelsen att försjunka i dessa rekonstruktioner och välja dem i stället för att delta i de smärtsamma men nödvändiga processerna av minne, sorg och läkning.”
Hur ofta pratar du med AI?
Vad pratar du med AI om?
Vilka skillnader upplever du när du pratar med AI jämfört med en vän eller familjemedlem?
Min personliga erfarenhet är att det inte är givande att prata med en artificiell intelligens. Det får mig inte att känna mig uppfylld eller tillfredsställd på samma sätt som en verklig person skulle göra.
Share
Loading discussion…